Djur- och Naturunderstödd Terapi på Humlamaden
- från deltagarens perspektiv
KRAVLÖSHET
Jag vet att många har funderingar på vad som förväntas av en som deltagare och även jag hade såklart byggt upp en bild av allt jag skulle "behöva" göra men så fort man sätter foten på Humlamaden så betonas just kravlösheten som en väg till rehabilitering. Jag trodde i mitt mående att jag skulle behöva stå med en Powerpoint i 60 minuter och presentera mig själv inför gruppen. Istället avväpnas man med att vi inte presenterar oss innan vi känner att det är lugnt, att först landa och bara vara. Första gången vi åtta satt tillsammans med ledare under tystnad så hinner man känna sig mer bekväm och det är många tankar som hinner susa förbi, en av de man kan ta fasta på är just detta, en gemenskap.
Vi är alla där av liknande anledningar och i det så kan man faktiskt vila tanken en stund, att just jag sitter här med sju "likasinnade" för att få hjälp och ingen av oss vet hur man ska bete sig och det är här personalen kommer in i bilden och guidar oss. Du behöver bara vara och är du på väg att få en plats på Humlamaden så är mitt råd att ta vara på varje sekund, tiden går väldigt snabbt och gå in i rollen precis som du är, allt kommer faktiskt bli bra.
Jag vet att många har funderingar på vad som förväntas av en som deltagare och även jag hade såklart byggt upp en bild av allt jag skulle "behöva" göra men så fort man sätter foten på Humlamaden så betonas just kravlösheten som en väg till rehabilitering. Jag trodde i mitt mående att jag skulle behöva stå med en Powerpoint i 60 minuter och presentera mig själv inför gruppen. Istället avväpnas man med att vi inte presenterar oss innan vi känner att det är lugnt, att först landa och bara vara. Första gången vi åtta satt tillsammans med ledare under tystnad så hinner man känna sig mer bekväm och det är många tankar som hinner susa förbi, en av de man kan ta fasta på är just detta, en gemenskap.
Vi är alla där av liknande anledningar och i det så kan man faktiskt vila tanken en stund, att just jag sitter här med sju "likasinnade" för att få hjälp och ingen av oss vet hur man ska bete sig och det är här personalen kommer in i bilden och guidar oss. Du behöver bara vara och är du på väg att få en plats på Humlamaden så är mitt råd att ta vara på varje sekund, tiden går väldigt snabbt och gå in i rollen precis som du är, allt kommer faktiskt bli bra.
LEVA MED NATUREN
Vi går absolut inte någon vildmarkskurs a la Lappland men vi lär oss dagligen mer om naturen. Vi lär oss vad som är ätbart och hur man kan äta det och även varför. Kanske låter som en detalj men det är just en sådan sak som hjälper till att se helheten och påminna oss om att vi faktiskt är en del av den fantastiska biologiska mångfalden. Eld och vatten har sina gästspel hos oss. Den värmande elden på vintern och symboliken och tillhörigheten kring elden precis som våra förfäder suttit för många tusen år sedan. Porlande vattendrag året runt, att lära sig "lyssna" till det rofyllda ljudet.
Vi går absolut inte någon vildmarkskurs a la Lappland men vi lär oss dagligen mer om naturen. Vi lär oss vad som är ätbart och hur man kan äta det och även varför. Kanske låter som en detalj men det är just en sådan sak som hjälper till att se helheten och påminna oss om att vi faktiskt är en del av den fantastiska biologiska mångfalden. Eld och vatten har sina gästspel hos oss. Den värmande elden på vintern och symboliken och tillhörigheten kring elden precis som våra förfäder suttit för många tusen år sedan. Porlande vattendrag året runt, att lära sig "lyssna" till det rofyllda ljudet.
EN LÅDA MED VERKTYG FÖR LIVET
Man får under sin vistelse på Humlamaden tillgång till en rad verktyg som man kan ta med sig ut och hem i just sin egen miljö för att reducera stress. Man väljer såklart själv vilka verktyg man tar med sig men stoppa så många verktyg du kan i just din egen verktygslåda, de väger ingenting och kostar inget ;-). Istället för att undvika att möta "hinder" så knatar vi ut i livet med verktyg för att möta dessa "vägbulor".
Man får under sin vistelse på Humlamaden tillgång till en rad verktyg som man kan ta med sig ut och hem i just sin egen miljö för att reducera stress. Man väljer såklart själv vilka verktyg man tar med sig men stoppa så många verktyg du kan i just din egen verktygslåda, de väger ingenting och kostar inget ;-). Istället för att undvika att möta "hinder" så knatar vi ut i livet med verktyg för att möta dessa "vägbulor".
ATT GÖRA TVÄRTOM
För oss som går HUT är ju diagnosen utmattningssyndrom/stress väldigt vanligt förekommande. Mycket handlar om att programmera om oss och få "läkning". Vi påminns ofta av personal såväl som gruppkamrater att sakta ned. Det sitter så djupt rotat att göra saker snabbt och även att inte kunna sluta när det egentligen är klart. Om du går eller jobbar för snabbt på Humlamaden kommer du bli vänligt påmind om att sakta ned. Att fortsätta som vi gjort tidigare fungerade ju inte så nu gör vi tvärtom :-).
För oss som går HUT är ju diagnosen utmattningssyndrom/stress väldigt vanligt förekommande. Mycket handlar om att programmera om oss och få "läkning". Vi påminns ofta av personal såväl som gruppkamrater att sakta ned. Det sitter så djupt rotat att göra saker snabbt och även att inte kunna sluta när det egentligen är klart. Om du går eller jobbar för snabbt på Humlamaden kommer du bli vänligt påmind om att sakta ned. Att fortsätta som vi gjort tidigare fungerade ju inte så nu gör vi tvärtom :-).
VILA UNDER BAR HIMMEL
En av grundtankarna med rehabiliteringen är att finna sätt att varva ner och ladda batterierna. Naturen och djuren erbjuder faktiskt det absolut bästa som finns för att genomföra detta. Att oavsett årstid lägga sig ner (filtar och overaller vid kyla) och titta upp mot himlen är förlösande. Att sedan blunda och fokusera på ljud och dofter är så vackert när man väl tillåter sig själv detta, att det är svårt att klä i ord. Det kan dessutom vara så att en av hundarna eller katterna bestämmer sig för att just din filt och sällskap behöver lyftas :-). Det är inte första dagen man lyckas med detta utan man tränar helt enkelt på detta precis som vad som helst i livet som behöver "nötas" in. Första gången man somnar ute i skogen är fantastisk och man är efter så avslappnad i kroppen att man får anstränga sig för att stå upp. Önskar verkligen att alla skulle få den här möjligheten, inte vid ett tillfälle utan flera så att man kan befästa det mentalt och fysiskt.
En av grundtankarna med rehabiliteringen är att finna sätt att varva ner och ladda batterierna. Naturen och djuren erbjuder faktiskt det absolut bästa som finns för att genomföra detta. Att oavsett årstid lägga sig ner (filtar och overaller vid kyla) och titta upp mot himlen är förlösande. Att sedan blunda och fokusera på ljud och dofter är så vackert när man väl tillåter sig själv detta, att det är svårt att klä i ord. Det kan dessutom vara så att en av hundarna eller katterna bestämmer sig för att just din filt och sällskap behöver lyftas :-). Det är inte första dagen man lyckas med detta utan man tränar helt enkelt på detta precis som vad som helst i livet som behöver "nötas" in. Första gången man somnar ute i skogen är fantastisk och man är efter så avslappnad i kroppen att man får anstränga sig för att stå upp. Önskar verkligen att alla skulle få den här möjligheten, inte vid ett tillfälle utan flera så att man kan befästa det mentalt och fysiskt.
PERSPEKTIV
Vi pratar ofta om perspektiv under t ex våra skogspromenader bland träd som levt så mycket längre än oss och om naturen som funnits där ogreppbart länge. De tidigaste fynden från människan är över 200.000 år och revideras kontinuerligt med nya fynd som tyder på närmare 300.000 år! Att ställa sitt eget liv i relation till detta är väldigt tankeväckande och på ett sätt avdramatiserande. När man sakta promenerar fram i naturen och stannar i nuet med hjälp av de verktyg vi lär oss på Humlamaden och använder alla våra sinnen så "absorberas" vi upp i naturen och inser att vi faktiskt är en del av denna storslagna biologiska mångfald. Allt blir inte lika stressande i den här tanken, saker som vi upplevt vara på liv och död bleknar lite i tanken på perspektiv. Att vi lär oss att våra hjärnor på inget sätt har hunnit med i utvecklingen i samhället. Så vi konstaterar att vi besitter uråldriga hjärnor som styr oss utifrån detta. Vi deltagare har fastnat i kamp och flyktsystemet och våra kroppar styrs därefter, som att det är blodigt allvar på liv och död. Mycket att det vi gör på Humlamaden handlar om att aktivera "lugn och rosystemet". Att använda saker som flock, natur, sikt, skydd, vatten osv fungerar verkligen för att sakta ta oss åt rätt håll igen med våra hjärnor anpassade för en annan tid tusentals år tillbaks.
Vi pratar ofta om perspektiv under t ex våra skogspromenader bland träd som levt så mycket längre än oss och om naturen som funnits där ogreppbart länge. De tidigaste fynden från människan är över 200.000 år och revideras kontinuerligt med nya fynd som tyder på närmare 300.000 år! Att ställa sitt eget liv i relation till detta är väldigt tankeväckande och på ett sätt avdramatiserande. När man sakta promenerar fram i naturen och stannar i nuet med hjälp av de verktyg vi lär oss på Humlamaden och använder alla våra sinnen så "absorberas" vi upp i naturen och inser att vi faktiskt är en del av denna storslagna biologiska mångfald. Allt blir inte lika stressande i den här tanken, saker som vi upplevt vara på liv och död bleknar lite i tanken på perspektiv. Att vi lär oss att våra hjärnor på inget sätt har hunnit med i utvecklingen i samhället. Så vi konstaterar att vi besitter uråldriga hjärnor som styr oss utifrån detta. Vi deltagare har fastnat i kamp och flyktsystemet och våra kroppar styrs därefter, som att det är blodigt allvar på liv och död. Mycket att det vi gör på Humlamaden handlar om att aktivera "lugn och rosystemet". Att använda saker som flock, natur, sikt, skydd, vatten osv fungerar verkligen för att sakta ta oss åt rätt håll igen med våra hjärnor anpassade för en annan tid tusentals år tillbaks.
GRUPPERNA
För min egen del så skriver jag här ibland som ett verktyg att manifestera och påminna mig själv om alla de upplevelser och verktyg som jag fått ute på Humlamaden. Något att kika på när det känns lite trögt. En konkret synergieffekt av detta är att nyfikna kan få en inblick i verksamheten och framförallt kanske just du som mår dåligt och lider av psykisk ohälsa. Om du som jag lider av utmattningsyndrom och kanske t o m depression vill jag visa att det finns ett ljus i den så mörka tunneln. Det går att "läka" från sin utmattning och det är just det vi arbetar med på Humlamaden. För att återgå till grupperna som jag ville lyfta idag så har jag efter hand insett hur genomtänkt grupperna är sammansatta.
Vi är max åtta deltagare i varje grupp. Alla deltagare i din grupp har samma grundläggande problematik i botten men såklart är vi alla ändå olika. Det första som slog mig är spridningen i ålder, i ett annars så åldersfixerat samhälle så är det nästan förlösande att ingå i en grupp där deltagarna är såväl unga vuxna som seniorer. Vi behöver alla i gruppen samma sak, vi behöver läka våra överhettade hjärnor och den processen tar sin tid. Vi lär så mycket av varandra i gruppen och framförallt skapas en trygghet i att konkret se att man inte är ensam i sitt mående där det visas en enorm respekt för individen och det kravlösa i rehabiliteringen förenar oss på vägen mot bättre mående och ett återinträde i samhället.
För min egen del så skriver jag här ibland som ett verktyg att manifestera och påminna mig själv om alla de upplevelser och verktyg som jag fått ute på Humlamaden. Något att kika på när det känns lite trögt. En konkret synergieffekt av detta är att nyfikna kan få en inblick i verksamheten och framförallt kanske just du som mår dåligt och lider av psykisk ohälsa. Om du som jag lider av utmattningsyndrom och kanske t o m depression vill jag visa att det finns ett ljus i den så mörka tunneln. Det går att "läka" från sin utmattning och det är just det vi arbetar med på Humlamaden. För att återgå till grupperna som jag ville lyfta idag så har jag efter hand insett hur genomtänkt grupperna är sammansatta.
Vi är max åtta deltagare i varje grupp. Alla deltagare i din grupp har samma grundläggande problematik i botten men såklart är vi alla ändå olika. Det första som slog mig är spridningen i ålder, i ett annars så åldersfixerat samhälle så är det nästan förlösande att ingå i en grupp där deltagarna är såväl unga vuxna som seniorer. Vi behöver alla i gruppen samma sak, vi behöver läka våra överhettade hjärnor och den processen tar sin tid. Vi lär så mycket av varandra i gruppen och framförallt skapas en trygghet i att konkret se att man inte är ensam i sitt mående där det visas en enorm respekt för individen och det kravlösa i rehabiliteringen förenar oss på vägen mot bättre mående och ett återinträde i samhället.
MIN OAS
Efter några veckors sommaruppehåll fick jag äntligen komma tillbaks till min oas i skogen idag. Sommaren har ju varit väldigt speciell för alla och så även för mig. Det som hållit mig uppe mentalt under de senaste veckorna är vetskapen om att jag får komma tillbaks till Humlamaden. Det är ett av få ställen där jag känner mig trygg just nu, man behöver inte tänka så mycket utan man blir liksom lugnare och de svarta mörka tankarna skingras. På måndag är det dags för Yoga i skogen något som jag kommer se fram mot hela helgen.
Efter några veckors sommaruppehåll fick jag äntligen komma tillbaks till min oas i skogen idag. Sommaren har ju varit väldigt speciell för alla och så även för mig. Det som hållit mig uppe mentalt under de senaste veckorna är vetskapen om att jag får komma tillbaks till Humlamaden. Det är ett av få ställen där jag känner mig trygg just nu, man behöver inte tänka så mycket utan man blir liksom lugnare och de svarta mörka tankarna skingras. På måndag är det dags för Yoga i skogen något som jag kommer se fram mot hela helgen.
AVSLAPPNING PÅ HÄSTRYGG
Idag var det dags för avslappning på hästrygg. När jag började på Humlamaden förstod jag nog inte riktigt vad detta var för något. Första gången man gör det så skapas en känsla som du inte kommer att glömma, man blir helt darrig i knäna och lite yr men kroppen slappnar av i mitt fall för första gången på mycket lång tid, det var ett väldigt känslosamt ögonblick. Man lägger sig på hästen i en mörklagd box åt "fel" håll, man får hjälp att komma upp eftersom det inte är någon sadel och du har en mjuk filt över dig. Sen låter man armarna krama hästen och avslappningen börjar. Hästen får hö samtidigt och det är två i personalen som hjälper mig och guidar mig och världens bästa häst Rocky förstås :-) . Det blir mörkt och det enda som hörs är det rogivande mumsandet och tuggandet på smaskigt hö och du känner samtidigt hästens puls och varenda muskelrörelse. Man förflyttas i tid och rum och reser några tusen år tillbaks i tiden och även om det låter "klyschigt" så blir man verkligen ett med hästen, tror inte man kan komma närmare hästen, vi blir liksom en enhet och alla bekymmer och mörka tankar avtar då du bärs upp av några hundra kilo muskler som aldrig skulle låta något ont hända dig. Läser varje dag artiklar om psykisk ohälsa och precis som "skogsduchen" fått sin plats i samhället i Japan så borde avslappning på hästrygg få sin plats här. Tack Rocky för att du gjorde min dag!
Idag var det dags för avslappning på hästrygg. När jag började på Humlamaden förstod jag nog inte riktigt vad detta var för något. Första gången man gör det så skapas en känsla som du inte kommer att glömma, man blir helt darrig i knäna och lite yr men kroppen slappnar av i mitt fall för första gången på mycket lång tid, det var ett väldigt känslosamt ögonblick. Man lägger sig på hästen i en mörklagd box åt "fel" håll, man får hjälp att komma upp eftersom det inte är någon sadel och du har en mjuk filt över dig. Sen låter man armarna krama hästen och avslappningen börjar. Hästen får hö samtidigt och det är två i personalen som hjälper mig och guidar mig och världens bästa häst Rocky förstås :-) . Det blir mörkt och det enda som hörs är det rogivande mumsandet och tuggandet på smaskigt hö och du känner samtidigt hästens puls och varenda muskelrörelse. Man förflyttas i tid och rum och reser några tusen år tillbaks i tiden och även om det låter "klyschigt" så blir man verkligen ett med hästen, tror inte man kan komma närmare hästen, vi blir liksom en enhet och alla bekymmer och mörka tankar avtar då du bärs upp av några hundra kilo muskler som aldrig skulle låta något ont hända dig. Läser varje dag artiklar om psykisk ohälsa och precis som "skogsduchen" fått sin plats i samhället i Japan så borde avslappning på hästrygg få sin plats här. Tack Rocky för att du gjorde min dag!
ANDNINGEN
Varje dag på Humlamaden så tränar vi på andningen, det låter kanske banalt men det gör en ohyggligt stor skillnad för oro och ångest för en trött själ. Vi tar alltid under morgonsamlingen en stund för just detta. Vi kallar det andningsankare och det handlar om att ta kontrollen över sin andning och "landa", vi följer andetag ut och in och vi ändrar egentligen inte andningen medvetet utan mer noterar den samtidigt som vi blir guidade genom avslappningen där man sitter lite värdigt för en själv. De flesta av oss deltagare har ju arbetat på och oftast fullständigt ignorerat kroppens signaler och övningen syftar till att få kropp och själ att enas tillsammans mot samma mål.
Vi pratade även om Oxytocin igen och dess betydelse för vår psykiska hälsa, det känns som om allt vi gör grundar sig i fakta och forskning och det är verkligen inte "flummigt" som jag säkert uppfattat det för något år sedan innan jag själv hamnade här. Vi har forskare här på besök med jämna mellanrum och det skapar hos mig en känsla av att ta vara på detta, att ha fått en chans till i livet som tyvärr inte alla kan få och det allvaret finns med mig i det mesta jag gör här. För att återkoppla till andningen så ger andningsankaret mig ett verktyg som jag alltid bär med mig och kan användas precis när som helst.
Varje dag på Humlamaden så tränar vi på andningen, det låter kanske banalt men det gör en ohyggligt stor skillnad för oro och ångest för en trött själ. Vi tar alltid under morgonsamlingen en stund för just detta. Vi kallar det andningsankare och det handlar om att ta kontrollen över sin andning och "landa", vi följer andetag ut och in och vi ändrar egentligen inte andningen medvetet utan mer noterar den samtidigt som vi blir guidade genom avslappningen där man sitter lite värdigt för en själv. De flesta av oss deltagare har ju arbetat på och oftast fullständigt ignorerat kroppens signaler och övningen syftar till att få kropp och själ att enas tillsammans mot samma mål.
Vi pratade även om Oxytocin igen och dess betydelse för vår psykiska hälsa, det känns som om allt vi gör grundar sig i fakta och forskning och det är verkligen inte "flummigt" som jag säkert uppfattat det för något år sedan innan jag själv hamnade här. Vi har forskare här på besök med jämna mellanrum och det skapar hos mig en känsla av att ta vara på detta, att ha fått en chans till i livet som tyvärr inte alla kan få och det allvaret finns med mig i det mesta jag gör här. För att återkoppla till andningen så ger andningsankaret mig ett verktyg som jag alltid bär med mig och kan användas precis när som helst.
FRIVILLIGHETEN
Det slog mig redan första dagen på Humlamaden och det tar ett tag att vänja sig vid detta. Det poängteras ofta under vistelsen att "idag erbjuder vi.." för de som vill. Man är sedan tidigare formad efter alla krav som man ställt på sig själv eller de krav som man uppfattar att andra ställer på en. Här ställs man nu inför utmaningen att känna efter, vill jag ta en skogspromenad eller hjälpa till med hästarna eller hundarna? Det är fruktansvärt utmanande i början att behöva tänka själv och ta ställning, men snart inser man det odramatiska i upplägget och det handlar verkligen om att lyssna på sig själv under en process där man äntligen får kontakt med sin "executive producer" längst fram i hjärnan som ska styra skutan Jaget.
Den här producenten har varit väldigt belastad under lång tid och har fattat många beslut utan återhämtning och eftertanke som resulterat i utbrändhet och depression mm. I den här processen med frivilligheten så är det faktiskt så att man kliver utanför sin "comfort zone" lugnt och försiktigt utan att det måste vara på "liv och död" som man uppfattat allt tidigare. Jag som aldrig varit i kontakt med hästar tidigare väljer frivilligt att lägga mig på en häst under kontrollerade former för att se vad som händer och det är nu utanför den berömda zonen det börjar hända saker. Man inser samtidigt allt man är beredd att göra för att må bättre, många med mig skulle hellre offra ett arm eller ett ben så att andra skulle "se" hur man mår istället för att må så dåligt inombords och att det inte syns för andra är frukansvärt frustrerande. Man lär sig i processen att bättre lyssna till sig själv och ta kontroll över produktionen i skutan Jaget.
Det slog mig redan första dagen på Humlamaden och det tar ett tag att vänja sig vid detta. Det poängteras ofta under vistelsen att "idag erbjuder vi.." för de som vill. Man är sedan tidigare formad efter alla krav som man ställt på sig själv eller de krav som man uppfattar att andra ställer på en. Här ställs man nu inför utmaningen att känna efter, vill jag ta en skogspromenad eller hjälpa till med hästarna eller hundarna? Det är fruktansvärt utmanande i början att behöva tänka själv och ta ställning, men snart inser man det odramatiska i upplägget och det handlar verkligen om att lyssna på sig själv under en process där man äntligen får kontakt med sin "executive producer" längst fram i hjärnan som ska styra skutan Jaget.
Den här producenten har varit väldigt belastad under lång tid och har fattat många beslut utan återhämtning och eftertanke som resulterat i utbrändhet och depression mm. I den här processen med frivilligheten så är det faktiskt så att man kliver utanför sin "comfort zone" lugnt och försiktigt utan att det måste vara på "liv och död" som man uppfattat allt tidigare. Jag som aldrig varit i kontakt med hästar tidigare väljer frivilligt att lägga mig på en häst under kontrollerade former för att se vad som händer och det är nu utanför den berömda zonen det börjar hända saker. Man inser samtidigt allt man är beredd att göra för att må bättre, många med mig skulle hellre offra ett arm eller ett ben så att andra skulle "se" hur man mår istället för att må så dåligt inombords och att det inte syns för andra är frukansvärt frustrerande. Man lär sig i processen att bättre lyssna till sig själv och ta kontroll över produktionen i skutan Jaget.
VALPAR
Som om det inte räckte med hästar katter och terapihundarna så fick vi idag världens bästa uppdrag. Humlamaden Labradoodle med Cajsa i spetsen önskade hjälp med 8 st små valpar...Som att släppa in barn i en godisaffär tackade vi alla ja. Det handlar om att träna valparna med olika typer av människor helt enkelt för att dom ska vänja sig med "folk" och att vi alla är olika. Vi skulle alltså vara och socialisera med valparna. Jag kan tänka mig att många skulle betala mycket för att vara med på det här uppdraget och även detta hjälper till att se en helhet i ett tänk där människor och djur trivs tillsammans och interagerar. Vi fick lära oss oerhört mycket om hundar, t ex att det är mätbart hur människans puls lugnas av kontakten med djur.
Vi påminns igen om att även vi är en del av den biologiska mångfalden och när man är med de små underbara valparna är det i princip omöjligt att tänka negativa tankar och oroa sig. Detta är återkommande att vi faktiskt gör nytta, valparna kommer i sina liv dra nytta av att just jag var med och präglade dom från grunden. Att även få bevittna den passion Cajsa har för uppfödning och terapihundar är fantastiskt, det är i princip omöjligt att inte låta sig ryckas med och vem kan vara låg när en liten valp stor som en hand slickar och buffar på dig och söker just din uppmärksamhet.
Som om det inte räckte med hästar katter och terapihundarna så fick vi idag världens bästa uppdrag. Humlamaden Labradoodle med Cajsa i spetsen önskade hjälp med 8 st små valpar...Som att släppa in barn i en godisaffär tackade vi alla ja. Det handlar om att träna valparna med olika typer av människor helt enkelt för att dom ska vänja sig med "folk" och att vi alla är olika. Vi skulle alltså vara och socialisera med valparna. Jag kan tänka mig att många skulle betala mycket för att vara med på det här uppdraget och även detta hjälper till att se en helhet i ett tänk där människor och djur trivs tillsammans och interagerar. Vi fick lära oss oerhört mycket om hundar, t ex att det är mätbart hur människans puls lugnas av kontakten med djur.
Vi påminns igen om att även vi är en del av den biologiska mångfalden och när man är med de små underbara valparna är det i princip omöjligt att tänka negativa tankar och oroa sig. Detta är återkommande att vi faktiskt gör nytta, valparna kommer i sina liv dra nytta av att just jag var med och präglade dom från grunden. Att även få bevittna den passion Cajsa har för uppfödning och terapihundar är fantastiskt, det är i princip omöjligt att inte låta sig ryckas med och vem kan vara låg när en liten valp stor som en hand slickar och buffar på dig och söker just din uppmärksamhet.
YOGA
Jag kan erkänna att jag kanske inte varit skeptisk mot Yoga tidigare men i alla fall reserverad på gränsen till oförstående. Idag förstod jag vad jag missat. Yoga är fantastiskt. Under morgonens "idag erbjuder vi" i lusthuset så dök Yoga upp som ett alternativ för dagen och i min strävan att testa nya saker som kan förbättra mitt psykiska mående så tackade jag ja. Sammanfattningsvis så är jag väldigt stel och i dålig form men jag försökte verkligen hänga med. Instruktionerna kom förutsättningslöst så att även lilla jag helt utan kunskaper kunde börja förstå vad det handlar om. Jag vill verkligen fortsätta med detta och är verkligen inte redo för en fortsättningskurs men det fanns moment som jag faktiskt kan träna på hemma. Jag blev förvånad över hur tufft det kunde vara fysiskt (om man ville) men fick också en glimt av det rofyllda och för en stund lämna det mörka och ångestladdade i vardagen. Yoga kommer jag googla direkt när jag kommer hem och lära mig mer om eftersom det blir ännu ett verktyg att ha med sig ut i livet framöver. Ser redan fram mot nästa lektion...
Jag kan erkänna att jag kanske inte varit skeptisk mot Yoga tidigare men i alla fall reserverad på gränsen till oförstående. Idag förstod jag vad jag missat. Yoga är fantastiskt. Under morgonens "idag erbjuder vi" i lusthuset så dök Yoga upp som ett alternativ för dagen och i min strävan att testa nya saker som kan förbättra mitt psykiska mående så tackade jag ja. Sammanfattningsvis så är jag väldigt stel och i dålig form men jag försökte verkligen hänga med. Instruktionerna kom förutsättningslöst så att även lilla jag helt utan kunskaper kunde börja förstå vad det handlar om. Jag vill verkligen fortsätta med detta och är verkligen inte redo för en fortsättningskurs men det fanns moment som jag faktiskt kan träna på hemma. Jag blev förvånad över hur tufft det kunde vara fysiskt (om man ville) men fick också en glimt av det rofyllda och för en stund lämna det mörka och ångestladdade i vardagen. Yoga kommer jag googla direkt när jag kommer hem och lära mig mer om eftersom det blir ännu ett verktyg att ha med sig ut i livet framöver. Ser redan fram mot nästa lektion...
SKOGSBAD
Idag var det återigen dags för en av mina favoritövningar, en skogspromenad i låg hastighet med medveten närvaro. Man går på led sakta och försiktigt i den vackra skogen som omger Humlamaden. Lis-Lott leder övningen som syftar till att väcka våra sinnen, lite att påminna om oss att vi faktiskt alla är en del av den biologiska mångfalden och i just detta kunna vila lite i tanken och finna lite ro. Man tränar syn, doftsinne, känsel, hörsel och i mitt som i så många andras fall är dessa sinnen undanskuffade och väldigt ringrostiga då vi varit fast i kamp och flyktdelen av hjärnan och vårt lugn och rosystem har i princip varit omöjligt att nå även om vi skulle känt till att det fanns. Vi går på led i skogen och det infinner sig en känsla av att man är ett barn igen som går på utflykt i ny terräng och upplever saker för första gången. Passar även på att lämpa av massa ångest i bäcken som flöt iväg. Längtar redan tillbaks...
Idag var det återigen dags för en av mina favoritövningar, en skogspromenad i låg hastighet med medveten närvaro. Man går på led sakta och försiktigt i den vackra skogen som omger Humlamaden. Lis-Lott leder övningen som syftar till att väcka våra sinnen, lite att påminna om oss att vi faktiskt alla är en del av den biologiska mångfalden och i just detta kunna vila lite i tanken och finna lite ro. Man tränar syn, doftsinne, känsel, hörsel och i mitt som i så många andras fall är dessa sinnen undanskuffade och väldigt ringrostiga då vi varit fast i kamp och flyktdelen av hjärnan och vårt lugn och rosystem har i princip varit omöjligt att nå även om vi skulle känt till att det fanns. Vi går på led i skogen och det infinner sig en känsla av att man är ett barn igen som går på utflykt i ny terräng och upplever saker för första gången. Passar även på att lämpa av massa ångest i bäcken som flöt iväg. Längtar redan tillbaks...
LEKTIONER
Vi får ofta på Humlamaden lära oss saker, inte som i skolan där man ska följa en läroplan och sedan "tentera" av sina kunskaper, utan på Humlamaden så lyssnar personalen av vad vi skulle vilja veta mer om kopplat till det vi gör och t ex har flera av oss visat intresse för de kemiska processerna i kroppen och vad som de facto händer fysiskt och mätbart i kroppen under stress och såklart även under rehabilitering. En klyscha som jag tvingas att använda för att det verkligen stämmer in hos mig är "jag fick en aha-upplevelse och väldigt "många lösa bitar föll liksom på sin plats". Att få förklarat i detalj vad som händer inom oss är väldigt konkret och påtagligt och för oss sjukskrivna för mental ohälsa ganska sällsynt.
För att nämna något så pratar vi mycket om kamp och flyktsystemet i hjärnan och betydelsen av Oxytocin, ett hormon som utsöndras från hypofysen och som är ett kroppseget "styrmedel" för måendet helt enkelt. Detta och mycket mer lär vi oss och det är kunskap som borde vara det mest grundläggande och viktigaste som man kan lära sig om livet och sin hälsa. För att hjälpa andra på ett bra sätt så måste man må bra själv, som att på ett flygplan ta syrgas själv innan man hjälper andra i en nödsituation men som alltid väljer man själv vad och om man vill lära sig mer om något bara det är relaterat :-). Naturen är sannerligen fantastisk, många stora frågor i livet har faktiskt svar...
Vill också lägga till att jag uppskattar all teori om hästar och natur, allt hänger ihop och det blir väldigt tydligt på Humlamaden. Teori-praktik där det händer. Att dessutom få kunskapen serverad på silverfat ute i naturen med mobil whiteboard med fåglar, likasinnade deltagare och underbara hästar runt sig och en terapihund i knät blir liksom pricken över i och kan nästan upplevas som overkligt"
Vi får ofta på Humlamaden lära oss saker, inte som i skolan där man ska följa en läroplan och sedan "tentera" av sina kunskaper, utan på Humlamaden så lyssnar personalen av vad vi skulle vilja veta mer om kopplat till det vi gör och t ex har flera av oss visat intresse för de kemiska processerna i kroppen och vad som de facto händer fysiskt och mätbart i kroppen under stress och såklart även under rehabilitering. En klyscha som jag tvingas att använda för att det verkligen stämmer in hos mig är "jag fick en aha-upplevelse och väldigt "många lösa bitar föll liksom på sin plats". Att få förklarat i detalj vad som händer inom oss är väldigt konkret och påtagligt och för oss sjukskrivna för mental ohälsa ganska sällsynt.
För att nämna något så pratar vi mycket om kamp och flyktsystemet i hjärnan och betydelsen av Oxytocin, ett hormon som utsöndras från hypofysen och som är ett kroppseget "styrmedel" för måendet helt enkelt. Detta och mycket mer lär vi oss och det är kunskap som borde vara det mest grundläggande och viktigaste som man kan lära sig om livet och sin hälsa. För att hjälpa andra på ett bra sätt så måste man må bra själv, som att på ett flygplan ta syrgas själv innan man hjälper andra i en nödsituation men som alltid väljer man själv vad och om man vill lära sig mer om något bara det är relaterat :-). Naturen är sannerligen fantastisk, många stora frågor i livet har faktiskt svar...
Vill också lägga till att jag uppskattar all teori om hästar och natur, allt hänger ihop och det blir väldigt tydligt på Humlamaden. Teori-praktik där det händer. Att dessutom få kunskapen serverad på silverfat ute i naturen med mobil whiteboard med fåglar, likasinnade deltagare och underbara hästar runt sig och en terapihund i knät blir liksom pricken över i och kan nästan upplevas som overkligt"